Det är inte lätt när det är svårt...

Lillskruttan är inne i någon fas nu igen... Ja, förutom att hon fortfarande är lite sjuklig. Hostar och snörvlar till och från. Och så en dos frustration på det. Och säkert tänder eller nåt annat spännande. :P Hon är supergnällig just på kvällarna, vägrar sova i sin säng utan somnar helst i min famn och möjligtvis om hon får somna bredvid mig i sängen. Ja, det är jättemysigt att samsova, till en viss gräns. Det ska vara okej för båda och jag sover inte alls lika bra med henne bredvid mig i sängen som utan henne. Att storebror dessutom hostat mycket på nätterna gör inte direkt mammans nattsömn bättre...

Hon är dessutom extremt mammig och jag känner mig just nu väldigt låst. Hade gärna gått på bio till exempel, men som det ser ut just nu så går det inte. Tror jag måste vänja henne av vid mig lite grann. För det är ju inte så att hon MÅSTE ha mig längre. Hon ammar inte så mycket längre, och nästan inte alls på kvällarna utan dricker välling innan sänggåendet. Kanske får ta och börja med en avväjningsperiod eller så... :P Kortare perioder utan mig liksom.

Hon är som sagt väldigt frustrerad över att inte kunna krypa eller ta sig framåt, men det går bättre nu när hon har kommit på att hon kan snurra runt på magen och på så sätt ta sig dit hon vill. Hon sitter sällan kvar där man sätter henne, utan hon tar sig ner på mage för att sedan utforska sin omgivning. :)

Men hon är alltid glad och nöjd när vi är borta. :) Nästan så att folk blir lite avis på att hon är ett sådant glatt barn. Haha, säger jag och bjuder in dem till en kväll hemma hos oss. :P