Bara för därför...

... att pappan shoppade ersättning och ny fin nappflaska så har amningen fungerat i princip felfritt i två dagar... Måste vara någon sorts placebo-effekt, eller så... :P Igår fick hon lite extra bröstmjölk som jag tinat. Har iofs försökt få henne att sova lite längre på dagen också, istället för dessa små power-naps som hon har på någon timme då och då. Hon vill snutta extra mycket när hon är trött, men blir frustrerad när det inte kommer så snabbt som hon vill. Och egentligen är hon inte hungrig, utan bara trött. Hon verkar sova bäst om hon ligger i sin vagga eller i vagnen ute.

Idag har det varit lite knorr på kvällen, men då mer för att hon är övertrött och vägrat att sova än något annat. Det var mycket barn på öppna förskolan och hon är inte riktigt van vid det, och trots att hon sov några timmar där så verkar det ändå tagit på hennes krafter. Plus att det nog händer en hel del i utvecklingen. Hon sitter nästan helt själv, och har rullat från rygg till mage någon gång också. Är det inte det ena så är det det andra. :P Hoppas bara att det blir ett uppehåll snart så man får ta igen sig lite. :P

Tror dessutom att det är dags att införskaffa någon sorts hårsnodd eller dylikt till snorpan... Eller vad tycker ni?

Otillräcklig?

Jag vet att det varit dåligt med uppdateringar här i bloggen, men storebror har varit sjuk och lillasyster allmänt grinig och onöjd så jag har inte haft lust med någonting känns det som. Tror även att en del av nedstämdheten och irritationen har med minipillerna att göra. Känner mig som en grinig bitch större delen av tiden, har haft mens två ggr på en månad och har nada tålamod. När man märker det själv, så vet man att det är något fel. Känns som om jag har PMS konstant. Det är inge roligt.

A verkar inte riktigt ha hittat tillbaka till sitt glada och nöjda själv sedan vaccinationen. Hon är väldigt gnällig och vill gärna äta jämt, och blir så klart skitförbannad när det inte kommer tillräckligt. Sedan kommer det en dag då det är superbra hela dagen. Hon sover som hon ska och knorrar inte alls med ätandet och man tror så klart att allt är på väg bort, att det bara var en period. Men så nästa dag är det gnäll, gnäll och gnäll. Plus då ha en 2 ½ åring hemma som inte riktigt förstår när man ska hålla sig undan en trött och urlakad mamma... Gah!

På en kär väns inrådan köpte jag hem två tetra med ersättning. Bara för att ha liksom. Hon verkar ju inte alltid helt nöjd efter amning. Idag testade jag att ge henne en skvätt när hon inte alls ville ta bröstet. Hon drack gladeligen 60 ml, för att sedan snutta lite på bröstet efter det. Vill ju helst amma. Nu är hon nöjd och glad igen.

Jag vet att sonen hade en period då inget verkade fungera och jag då var nära att köpa ersättning, men bet ihop och kämpade på. Efter den månaden så hade han gått upp ett kilo. Jag hade hoppats att det var likadant nu. Hon är ju snart 4 månader och det känns lite onödigt att börja med ersättning nu när man ändå ska börja med smakportioner snart. Men så länge hon är nöjd och glad får man nog bita i det sura äpplet, känna sig lite otillräcklig och ge henne ersättning. Jag vet ju att jag inte är en sämre mamma för det. Dock känns det som om stoltheten får sig en liten törn när man inte är tillräcklig...

Jag kommer fortsätta amma så mycket det går. Försöker dricka ännu mer vatten (har varit dålig på det till och från och det märks verkligen när jag druckit ordentligt och inte), kanske testa någon av husmorskurerna och amningste. Försöker att inte bli stressad, men det är verkligen svårt. Ibland vill jag bara dra något gammalt över mig och gråta. Aylinn kommer så klart först, så länge hon är nöjd är jag i grund och botten också nöjd. :)

Snart så...

... kanske min glada och nöjda bebis hittar tillbaka till sig själv. Hon har inte riktigt varit på sitt vanliga solskenshumör sedan vaccinationen. Torsdagen var ett smärre helvete. Hon ville knappt äta, sov ytterst lite och var endast nöjd om man gick runt och bar på henne. Inte helt lätt när man var lektant åt två extra barn på öppna förskolan. :P Tur är att de där 2008-orna reder sig rätt bra själva. :) Måste säga att föreståndaren Lena är guld värd! Utan henne vet jag inte vart jag hade tagit vägen.

Ätandet känns fortfarande lite rubbat och hon skriker efter en stund vid bröstet, och jag byter och hon äter en slurk till för att sedan gallskrika igen. Jag VET att det finns mat, vilket gör det hela ännu drygare och jobbigare. Dock så verkar hon nöjd efter en stund mot axeln och kan le och vara glad igen. Så jag gissar att det är lite efterdyningar... Vi ammade ju innan hon fick sticken, vem vet, hon kanske kommer ihåg det? Även om BVC-tanten sa att det skulle göra dem mer smärttåliga...

Vi var och shoppade lite inne i Söderhamn idag med farmor. Jag fick ju presentkort på Kapp Ahl i födelsedagspresent och det var mening att jag skulle hitta något till mig, men jag vet inte vad som hänt med deras utbud, för jag hittade verkligen ingenting som föll mig i smaken. Så jag shoppade till A istället. :P Hon fick en fin overall till vintern, en klänning, en body och två pyjamasar. Hade dessutom rabatkuponger, så bodyn fick jag på köpte och 25% på pyjamasarna och overallen. Klänningen var på rea och kostade 50 kr. :P Allt som allt fick jag betala 14:50. Som hittat tyckte jag. :)

 Har börjat köpa 68 i kläder till henne, men overallen fick bli 74 så att hon har lite växamån. Det är en sådan typ fleecevariant, som nog passar bra att ha i vagnen under en filt eller så. Förhoppningsvis kommer hon ju inte behöva en varmare som passar mer för snölek i vinter (min lilla snorpa ska inte bli för stor för snabbt... :P ).

Även farmor hittade fina kläder till barnbarnet. :) Kapp Ahls barnkläder är det ju inget fel på i alla fall. :) Men jag tror att jag är lite för ung för deras vuxenkläder... :P

Skruttan har fått sitt första paket (och troligen enda, hade ju goboken till storebror) från Go'boken. Herr Kvadrat är jättekul att pilla med. :) En av de få stunderna man kunde lägga i från sig henne idag... :P

She's back!

Ja, äntligen är min goa bebis tillbaka. Hon har varit försvunnen i några dagar och istället har jag haft en gnällpella som så fort man petat på henne gnällt, har aldrig verkat helt nöjd efter amning och varit allmänt osympatisk. Kan tänka mig att det var efterdyningar från magknip och eventuellt en tillväxtperiod eller dylikt. Har fortfarande ingen koll på de där tillväxtperioderna... :P

Men idag har man fått leenden och hon har kunnat sitta själv i sittern och till och med slumrat där några timmar. Så skönt! Hon sov även hela natten så mamma känner sig helt plötsligt som en ny människa! Det enda som saknas nu är en dusch, men det ska snart avhjälpas.

Passar på att gratta Fröken H och hennes N till lilla midsommarbebis, Lykke! :)

En månad

Ja tiden den går fort när man har roligt. Snorpan har redan hunnit bli en månad. Dock har hon firat det med att vara väldans grinig och knappt fått någon ro alls annat sovandes i famnen. Det började redan igår, misstänker att det blev lite tokigt då vi åkte bil när hon egentligen skulle käka. Så när vi kom fram till farfarn så panikåt hon och jag hörde hur hon svalde en massa luft. Hjälpte inte riktigt med rapning heller så hon har knorrat och gnällt mest hela tiden sen vi kom hit. Det är först nu på eftermiddagen hon har varit vaken utan att vilja snutta eller gnälla. :) Då fick vi till den här fina bilden:

Igår var vi hos bvc för enmånaderskontroll och allt såg bra ut. Nu väger hon 4280 g och stoltserar med 54 cm över havet. Huvudet har numer 36,2 cm i omfång. Hon fick beröm för hur fint hon följde med blicken och log mot sin ömma moder. Dock förärades inte BVC-tanten med något leende. Aylinn vägrade att le mot henne och snörpte ihop munnen. Hon väljer minsann vem som får se hennes söta sida. :P När morsan nojsade lite med henne kom det i alla fall några småleenden.