Dottern börjar bli mer och mer rörlig och befinner sig sällan på samma ställe längre än några minuter. Hon tröttnar snabbt på sina leksaker och ger sig i väg på jakt efter annat roligt att undersöka. Såsom småsten man kan tugga på som hittas i hallen, brorsans leksaker, brorsans rum, papper kan man också tugga på och även matrester. Allt åker in i den lilla munnen och hon blir skitförbannad om man tar ut det. Speciellt om det är godsaker som gamla russin, godis eller sladdar. Men allt som oftast hittar man henne i storebrors rum, lekandes med hans bilar.
Storebror tycker inte att det är lika roligt att hon gillar hans grejer, men han leker ju med hennes saker, så jag tycker inte det är mer än rätt att hon faktiskt får leka med hans. Hon kommer ju ändå också bo där inne senare, och ärva hans leksaker. Lika bra att han vänjer sig. Denna logik går inte riktigt hem hos treåringen, men men...
Hon har redan visat sig vara en liten drama queen (eller i alla fall prinsessa men av princip så vägrar jag kalla henne för en liten prinsessa) och brister ut i hjärtskärande gråt eller förnärmade skrik när hon inte får som hon vill. Igår på öppnis så petade föreståndaren ut en liten sten ur hennes mun och dottern tittar förnärmat upp på henne, slänger sig på mage och börjar storgrina. Kan säga att Lena just då inte var värd ett ruttet lingon och fick inte ett enda leende till under den tiden vi var kvar. Jojo, lika bra att börja med divafasonerna på en gång! :P
1 kommentar:
Hon är så härlig din lilla skrutta, tänk vad hon ska må när hon är i brorsans rum o testar bilar, kanske en blivande mekaniker;))
kramizzzzz
Skicka en kommentar