måndag 5 september 2011

Otillräcklig?

Jag vet att det varit dåligt med uppdateringar här i bloggen, men storebror har varit sjuk och lillasyster allmänt grinig och onöjd så jag har inte haft lust med någonting känns det som. Tror även att en del av nedstämdheten och irritationen har med minipillerna att göra. Känner mig som en grinig bitch större delen av tiden, har haft mens två ggr på en månad och har nada tålamod. När man märker det själv, så vet man att det är något fel. Känns som om jag har PMS konstant. Det är inge roligt.

A verkar inte riktigt ha hittat tillbaka till sitt glada och nöjda själv sedan vaccinationen. Hon är väldigt gnällig och vill gärna äta jämt, och blir så klart skitförbannad när det inte kommer tillräckligt. Sedan kommer det en dag då det är superbra hela dagen. Hon sover som hon ska och knorrar inte alls med ätandet och man tror så klart att allt är på väg bort, att det bara var en period. Men så nästa dag är det gnäll, gnäll och gnäll. Plus då ha en 2 ½ åring hemma som inte riktigt förstår när man ska hålla sig undan en trött och urlakad mamma... Gah!

På en kär väns inrådan köpte jag hem två tetra med ersättning. Bara för att ha liksom. Hon verkar ju inte alltid helt nöjd efter amning. Idag testade jag att ge henne en skvätt när hon inte alls ville ta bröstet. Hon drack gladeligen 60 ml, för att sedan snutta lite på bröstet efter det. Vill ju helst amma. Nu är hon nöjd och glad igen.

Jag vet att sonen hade en period då inget verkade fungera och jag då var nära att köpa ersättning, men bet ihop och kämpade på. Efter den månaden så hade han gått upp ett kilo. Jag hade hoppats att det var likadant nu. Hon är ju snart 4 månader och det känns lite onödigt att börja med ersättning nu när man ändå ska börja med smakportioner snart. Men så länge hon är nöjd och glad får man nog bita i det sura äpplet, känna sig lite otillräcklig och ge henne ersättning. Jag vet ju att jag inte är en sämre mamma för det. Dock känns det som om stoltheten får sig en liten törn när man inte är tillräcklig...

Jag kommer fortsätta amma så mycket det går. Försöker dricka ännu mer vatten (har varit dålig på det till och från och det märks verkligen när jag druckit ordentligt och inte), kanske testa någon av husmorskurerna och amningste. Försöker att inte bli stressad, men det är verkligen svårt. Ibland vill jag bara dra något gammalt över mig och gråta. Aylinn kommer så klart först, så länge hon är nöjd är jag i grund och botten också nöjd. :)

3 kommentarer:

gunsan sa...

Gumman, börjar med att ge dig en kram, du är såååå duktig med dina barn o de mår så himla bra, det syns på bilderna du visar oss.
Otillräcklig är du defenitivt inte, tänk inte ens tanken, lilla dotras humör har med hennes utveckling att göra, hon vill mer o mer, ser sin bror men fattar noll;)))
Är hon nöjd med ersättning så ge henne det så du själv kan pusta ut, min kära svärdotter har gått igenom samma sak med vårt yngsta barnbarn, det var ena dagen upp o andra ner, men det löser sig, promise you;))

Kramizzzzzz du fina;))

Lina sa...

Ja det där med amning är inte så lätt som man ibland kanske tror. Minns ju själv hur kämpigt jag hade det med Milo.
Hoppas att A snart hittar tillbaka till sitt glada jag igen.
Du kanske ska prata med din bm. om något annat p-medel?
Kram!

Fröken H sa...

Känner med dig! Oroar mig själv lite för samma sak. Tycker L strular så ofta vid bröstet nu. Förstår om du helst vill bara amma (vill jag med), men det är inget fel att ge ersättning. Ibland räcker det ju med någon flaska per dygn och resten bröstmjölk för att bebisen ska bli nöjdare. Kram!