Alltså jag springer, okej jag springer inte, jag hasar, omkring och känner mig konstant bakis och orkeslös. Fy vad det tar på krafterna... Kollegan noterade att jag inte var så här förra gången. Och det var jag inte heller. Då var jag pigg, glad och förväntansfull. Mådde som en prinsessa hela tiden i princip. Nu är jag redo för sängen så fort jag klivit upp.
Visst, det är nog skillnad iom att man redan har en liten skrutt och sömnen är rätt rubbad redan som det är. Jag är bara rädd att det ska vara så här resten av graviditeten. Hur ska jag då orka?
Första tiden
7 år sedan
1 kommentar:
Va skoj! Ska göra detsamma! =)
Skicka en kommentar